Som språklärare ska vi hinna höra alla elever prata regelbundet: både för att kunna ge feedback för att främja utveckling och för examination.
Är man en pedagog på 30 elever kan det vara ett berg att ta sig över. Särskilt om eleverna inte är välvilligt inställda till konversation. Ofta använder vi samma uppgifter som alltid, till exempel att hålla tal, prata i par och prata i grupp. Och de ska vi fortsätta att använda, men det finns ett problem med dem: Även om eleverna inte har utstuderad talskräck kommer förmodligen många – om inte de flesta- ha svårt att få upp flytet med klasskamrater runt omkring. Det är vanligt att självförtroendet sviker och man börjar snubbla på orden eller tar till svenska.
Ett alternativ till klassrumspratet kan vara att låta eleverna filma sig själva. Låt dem prata med dig via kameran 2-3 ggr per termin! Ge dem ett område att språka fritt kring och en rimlig tidsgräns för inspelningen. Varför inte kombinera med lite realia?
De små språkfönstren är sedan en jättebra utgångspunkt för utvecklingssamtal i kursen. Ni kan tillsammans titta, diskutera och analysera. Spela, spola, ta om. Du kan påvisa på styrkor och brister genom att pausa och prata om dem direkt. Istället för att du gör anteckningar under ett ”tal” och pratar med eleven efteråt. Men, säger ni, den tiden för samtal har inte vi i kursen!
Det är tufft att vara lärare: Allt ska vara roligt, det ska vara varierat och elevernas egna intressen ska inkluderas. För att krydda situationen lite extra har vi nästan ingen tid alls att få ihop ovanstående på. Därför kommer jag här med ett tips som garanterat går hem. Istället för att göra en muntlig redovisning med Powerpoint, låt eleverna göra filmer!
